Medborgarlön
Nu tänker jag börja med att be om ursäkt för att jag gör något så kontroversiellt som att reflektera kring medborgarlön i landet Sverige som är oerhört hårt präglat utav den luterska arbetsmoralen. Även jag själv har haft en uppväxt och uppfostran starkt präglad av dessa luterska budskap. Jag är inte en övertygad förespråkare för medborgarlön men anser tanken värd att vrida och vända på. Bland annat för att jag menar att generella bidrag är det överlägset bästa sättet att genomföra fördelningspolitiken. Eftersom den inte skuld belägger eller stigmatiserar människor. De är också ekonomiskt försvarbara då de är kostnads effektiva. Om vi för att göra min poäng tydlig jämför barnbidraget med bostadsbidraget. Så menar jag att barnbidraget förutom att var rättvist också är kostnads effektivt på så sätt att alla som arbetar betalar skatt. Där efter får alla barnfamiljer ett barnbidrag för varje barn. Även de med oerhört höga inkomster och kapital får detta bidrag. Detta gör att det är inget skamligt eller stigmatiserande med bidraget. För somliga är bidraget en livsnödvändighet för andra ett icke märkbart tillskott. Men det är också kostnads effektivt då ingen behöver handlägga detta. Det går på automatik och kräver inte handläggning ifrån människor som kostar pengar. Det är nämligen så att de människor som arbetar på försäkrings kassan inte arbetar gratis. Utan de får lön när de handlägger olika utbetalningar. Detta kostar skattebetalarna oerhört stora summor pengar varje år. Det faktum att utbetalningarna handläggs och är behovs grundade gör det också möjligt för människor utan moral att fuska sig till pengar de inte hade rätt till. (Detta ett kraftigt överdrivet problem då skattefusk är enormt mycket större och omfattade problem)
Men det är också så att våra system har luckor som gör att många faller mellan stolarna fast de betalat in jätte mycket skatt och borde få sin rättmätiga ersättning ifrån försäkringskassan. Tex har föräldrar försäkringen mängder av fallgropar där människor endast får lägsta nivå på ersättningen. Detta enbart pågrund av att de inte kände till reglerna. Tex att säga upp sig ifrån ett lönearbete för att vara ledig två veckor innan en börjar en utbildning gör att om du vill ta studie uppehåll under studietiden för att vara föräldraledig så får du lägsta nivån oavsett hur hög lön och hur mycket skatt du betalat in innan du började studera. Bara att personen missat att samtliga våra regler utgår ifrån den luterska arbetsmoralen som kräver att du ska står till arbetsmarknadens förfogande alltså ha ett lönearbete, studier eller vara är inskriven på arbetsförmedlingen. Många är offren för alla dessa regler som faktiskt inte finns lätt tillgängliga för medborgarna.
Min tanke är att om vi skulle lägga ned försäkringskassan, arbetsförmedlingen, pensionsmyndigheten, csn med mera. Med följden att alla löneutbetalningar till dessa myndigheters personal upphörde. Liksom de ersättningar de fördelar till medborgarna. Så skulle vi kunna använda alla dessa pengar till att betala ut en medborgarlön till alla människor.
Vad jag menar är att om vi överger tanken att människor ska får sjukersättning, pension, bostadsbidrag med mera. För att istället betala ut en medborgarlön på tex 10 000 kr i månaden till vuxna och 4000 kr till barn under 18 år. Detta skulle då utgöra en grundtrygghet för medborgarna. Jag tvivlar starkt på att människor generellt skulle vara nöjda med den nivån på inkomst. Jag tror att så gott som alla människor i vårt land skulle fortsätta arbete. Men arbetsgivare med dålig och hälsovådlig arbetsmiljö skulle få oerhört svårt att rekrytera personal. Äckel människor som utnyttjar sin position skulle få det svårt. Då medborgarlön gör att alla medborgare har en grund trygghet.
Arbetslösheten skulle också upphöra som fenomen. Människor skulle arbeta efter behov och förmåga. Sannolikt skulle vi få en kraftigt ökad kreativitet som skulle resultera i fler företag. Eftersom människor som fått en grund trygghet i större utsträckning vågar förverkliga sina idéer.
Detta gäller naturligtvis även alla de myndighets anställda som skulle förlora sin anställning. De får helt enkelt finna ett mera meningsfullt arbete. Jag tror inte de kommer sakna sina arbeten i någon större utsträckning. För hur roligt och meningsfulla upplever de sina arbetsuppgifter? Hur givande är det att sitta på ett kontor och sätta sig över läkarutlåtanden och dra in sjukersättningen för människor? Medborgarna skulle också få en ökad frihet att själva bestämma hur de vill leva när de vill gå i pension och hur mycket de vill arbete och hur länge de vill vara föräldrar lediga. Det blir en frihet ifrån den luterska arbetsmoralen och samhällets påtryckningar på dem som inte har en tillsvidare anställning hos en arbetsgivare. Jag tänker också på friheten att komma ifrån arbetsrelaterad ohälsa som kommer av att det kan vara svårt att lämna en arbetsgivare där en inte trivs och där både den fysiska och psykiska arbetsmiljön utgör ett hot emot den egna hälsan. Vilket är ett stort och växande problem på den svenska arbetsmarknaden. Som inte på något sätt mildras av att våra försäkringssystem kräver att du står till arbetsmarknadens behov. Lämnar du den hemska arbetsgivaren så blir du istället jagad av arbetsförmedlingen. Skriver du inte in dig där förlorar du inte bara a-kassan utan också din sgi = sjuk pennings grundade inkomst. Jag är av uppfattningen att den luterska arbetsmoralen gått överstyr.
En uppenbar invändning emot min argumentation är naturligtvis att den som arbetar mycket och betalat mycket i skatt och blir sjuk med det här systemet skulle få väldigt lite pengar endast medborgarlönen istället för dagens 80% av lönen. Det är naturligtvis sant men vi vet redan idag att många blir utan den ersättning de egentligen har rätt till. Somliga tvingas ut i arbete fast de är dödligt sjuka. Det är ett allt annat än humant system. Frågan är om inte friheten att själv få avgöra sin egen arbetsförmåga väger tyngre än nivån på ersättning? Sen tror jag också att våra fackförbund kan förhandla fram bra och prisvärda försäkringar till sina medlemmar som kan hjälpa dem vid sjukdom.
Nu har jag säkerligen retat upp mina redan väldigt få läsare. Men det får ni stå ut med då det är absolut nödvändigt att vända och vrida på fördelningspolitikens utformning. Om min teori är genomförbar eller inte kan jag inte svara på lika lite som jag kan svara på om det är önskvärt eller inte. Men det finns en växande grupp människor på jorden som diskuterar frågan om medborgarlön och jag ville inte missa chansen att få ge ett bidrag till diskussionen om hur det i så fall skulle kunna vara utformat och finansierat.
