sossen.blogg.se

Den feministiska retoriken handlar idag mycket om att vi ”MÄN som grupp” behöver ta ansvar och förändra destruktiva mansroller. Något jag egentligen inte har något att invända emot. Men och det finns ett stort MEN. Kvinnor som grupp måste också vara med och förändra mansrollen. För den är uppmuntrad och sanktionerad av väldigt många kvinnor. Problemet är att det i princip är omöjligt för oss att prata om det. Vi riskerar att få huvudet verbalt avbitet av arga kvinnor som tycker att vi män bär en kollektivskuld för en patriarkal könsmaktsordning. Men är det verkligen så att varje enskild man bär en del av en kollektivskuld? Medan kvinnor bara är offer för den destruktiva mansrollen och patriarkala könsmaktsordningen? 

Jag menar att den feministiska debatten i dag inte tillåter att vi pratar om hur kvinnor som grupp har ansvar för männens destruktiva mansroll. 

Det börjar redan i de tidiga tonåren då killar får erfara att det oftast inte är de snällaste killarna som är mest eftertraktade hos tjejerna, något som sedan fortsätter upp i vuxen ålder.

Vad är det kvinnor finner attraktivt hos män?

 Hur kommer det sig att Mikael Persbrandt  under en mycket destruktiv period av sitt liv ansågs vara Sveriges attraktivaste man? Observera att jag inte avser att klanka ned på Mikael personligen. Jag tror han håller med mig om att det är väldigt märkligt att han under en period i sitt liv då han led av både psykisk ohälsa och missbruk kunde anses vara Sveriges attraktivaste man. 

Han spelade också roller där han var aggressiv och hade uppenbara svårigheter med relationer och att komma i kontakt med sina känslor. Alltså helt tvärtemot den feministiska retoriken om hur män borde vara. Det finns tydligen en stor skillnad medan kvinnors intellekt och deras biologiska drifter. Kanske finns svaret i biologin om hur vi var som grottmänniskor? Jag menar att det inte är hela förklaringen då vi människor kan tänka och reflektera. Biologin påverkar kulturen precis som kulturen påverkar biologin. Men helt klart finns det biologiska förklaringar om att kvinnor haft anledningar att söka sig till aggressiva män som kan försvara dem. Vad gäller männens våld emot kvinnor så finns det ett samband mellan att attraheras av destruktiva män med aggressiva beteenden och sannolikheten för att drabbas av våld i nära relationer. Sen är det ju faktiskt så att mäns våld i större utsträckning drabbar andra män. Jag har själv som man utsatts för våld en handfull gånger av andra män. Jag har själv aldrig någonsin slagit en kvinna. Trotts det så bär jag tydligen något form av kollektivt ansvar för de män som slår kvinnor. 

Bara i sagorna är kärleken blind 

Det beskrivs i sagorna hur kärleken är blind. I verkligheten finns det hur mycket statistik som helst som visar på att det inte är så. Den feministiska retoriken är att vi män ska släppa fram kvinnorna i arbetslivet och att vi ska ta ett större ansvar för det obetalda arbetet i hemmet. Vi ska också bli mera jämställda i vårt föräldraskap. Men hur är det egentligen? vad är det för män kvinnor väljer att bilda familj med? Är det normal eller låginkomsttagaren utan karriärs ambitioner? Nej statistiken är tydlig kvinnor är måttligt intresserad av att gifta ned sig. De siktar uppåt när de väljer man att bilda familj med. Något som kan förklaras av att kvinnor tidigare i historien inte hade tillgång till lönarbete i samma utsträckning som männen. Därför hade de äktenskap som enda möjliga klassresa. Detta lever kvar än idag då statistiken är tydlig lågutbildade män med låg inkomst tenderar att bli bortvalda av kvinnor och inte få bli pappor. Det finns också en  ökad risk för att heterosexuella par går skilda vägar om kvinnan väljer att börja studera. Någon sådan risk finns inte när mannen men inte kvinnan väljer att studera. Detta är ett växande problem då kvinnor som grupp lyckas bättre i skolan och i större utsträckning än männen väljer att studera vidare efter gymnasiet. 

 

Om dessa bortvalda män då istället väljer att inleda en relation med en kvinna från tillexempel Asien eller Östeuropa så anses han av många kvinnor men också av andra män vara lite av en förlorare. Hur kan han inte förstå att det finns en maktobalans? Det finns anledning att tro att hon valde honom för det materiella han kan erbjuda. Jag ställer mig frågan vad är skillnaden emot de svenska kvinnorna? Det är nog på sin plats att förtydliga att jag tar ett tydligt avstånd ifrån de män som hämtar kvinnor i fattiga länder och utsätter dem för brottsliga handlingar. Men vad är det som är så fel  med att en man som tröttnat på ensamheten reser till ett annat land där han är mera eftertraktad? Vi har dessutom pågrund av en högandel invandring av män numera ett underskott av kvinnor. Något som inte är särskilt fördelaktigt för oss män.  

Vad jag menar att den feministiska retoriken har blivit till ett motsägelsefullt budskap för oss män. Vi ska förändra den destruktiva mansrollen, men inte förvänta oss att kvinnorna ska uppskatta det. Nej vi ska göra det med risk för att de ska välja bort oss för en man med hög status och hög lön och eller med aggressivitets och känslomässiga problem. 

En man som är tvärtemot hur den feministiska retoriken säger att vi ska vara.  För när kvinnor väljer mellan en jämställd man och en rik man med hög status väljer många kvinnor den sistnämnda. När det sedan får konsekvensen att det blir en makt obalans i förhållandet och att  de får minskade möjligheter till lönearbete och karriär. Så tenderar kvinnorna att istället vilja lägga över ansvaret på män som grupp. De vill inte se sin egen del i varför de hamnat i ett sådan relation. 

Vad jag menar är att om vi verkligen vill förändra samhället och verkligen vill uppnå en högre grad av jämställdhet så behöver kvinnor liksom män ta ansvar för att förändra de normer/värderingar och destruktiva strukturer som begränsar våra liv. Vi måste också våga prata om kvinnornas ansvar för den destruktiva mansrollen.